Receptbanken

Välj vad du vill laga. Därefter väljer du vad du har i kylen eller det du är sugen på!

Detaljerad sökning »

Svartrot – en anonym delikatess

Man ska aldrig döma efter utseendet! Den ganska anonyma svartroten, som också ibland kallas för ”fattigmanssparris” eller ”bondsparris”, döljer en fin smak under den grova ytan.

Svartrot är en av våra gamla kulturväxter och har i Sverige odlats ända sedan 1700-talet. Som alla rotfrukter odlas den på friland, ofta med ekologiska produktionsmetoder, och är därför ett utmärkt miljöval. Ju färskare svartrot desto spänstigare rötter. Välj hårda, inte alltför tjocka rotstänglar utan många sidoskott. Gröna blad i toppen är gott tecken! Förvara torrt, kallt och mörkt.

Som svartrotens latinska namn Scorzonera antyder, är den långa smala roten svart utanpå, men innanför skalet är den vit som snö. För att undvika att svartrotens vita innehåll mörkfärgas när man har skalat den, kan man gnida den med citron eller lägga den i citronblandat kallt vatten i en form alternativt gryta med lock. Ett annat knep för att eliminera ”mörkläggningen” är att lägga den skalade svartroten i mjölblandat vatten innan tillagning.

Kokta svartrötter kan avnjutas med lite smör och flingsalt eller en lyxig hollandaisesås, men är även god i grytor, gratänger och soppor!

Svartroten lyfts också ofta fram i sällskap med många av de smaker som hör det italienska köket till: prociutto, parmesan, mascarpone, tryffel, vitlök, svartpeppar och olivolja. Lite mer vågat är att kombinera svartroten på asiatiskt vis med apelsin, korianderfrön, curry, lagerblad, sesam, ris och champinjoner.