Ost - både näring och njutning

Ostfamiljen är stor och mångsidig. Det finns ost för alla smaker och tillfällen, med olika fetthalt, textur, mognad och karaktär. Det finns hårda ostar, mjukostar, färskost, smältost och mesvaror. De flesta äter ost som smörgåspålägg, men ost kan också bli en festmåltid i sig, eller en utmärkt ingrediens i matlagningen.

Hårdost är ett koncentrat av mjölk vilket betyder att ost också är ett koncentrat av näring i form av vitaminer, mineralämnen, fett och protein. Generellt är ost ett livsmedel med högt näringsinnehåll, men med vissa variationer beroende på ostsort. Till exempel så är hårdost näringstätare än mjukost. Ost med låg fetthalt innehåller mer protein, kalcium och vattenlösliga vitaminer än ost med hög fetthalt.

Proteinet i ost är av hög biologisk kvalitet vilket betyder att det är lätt för vår kropp att tillgodogöra sig det. Ost innehåller betydande mängder mineralämnen och vitaminer. Hårdost är ett av våra kalciumrikaste livsmedel. Två skivor innehåller lika mycket kalcium som ett glas mjölk. Förutom kalcium är ost också rikt på mineralämnena zink och selen. Bland vitaminerna är det framför allt B-vitaminerna riboflavin, niacin och B12 som är betydande. För laktosintoleranta är hårdost en viktig källa till för framför allt kalcium. Hårdost är laktosfri.

Fetthalten står för den största skillnaden mellan olika ostar. De som är nyckelhålsmärkta har en fetthalt på högst 17 procent, men det finns ett stort spann av ostar med både högre och lägre fetthalter. En normalstor ostskiva (á 12 g) innehåller endast två gram fett om man väljer en nyckelhålsmärkt ost. En nyckelhålsmärkt ost får inte heller innehålla för mycket salt.