Vitmögeloster gör man oftast utav komjölk. De är krämiga i konsistensen och ofta milda och goda i smaken. De kan också ha inslag av lite nötiga toner i smaken.

När man gör en vitmögelost tillsätter man en mögelkultur till ostmassan. Osten mognar utifrån och in. Kärnan ska varken vara rinnig eller fast. Hur ska man veta när osten är mogen och smakar som bäst? Jo, man klämmer lite på den, från sidan. Då ska osten svikta och bukta ut lite mot mitten av osten.

Brieost, Brillat Savarin och Camembert från Frankrike och Vit Castello är bara några av alla de vitmögelostar som finns.

 

Grönmögelostar görs på liknande sätt som vitmögelostar. En mögelkultur stryks utanpå ostarna som sedan prickas med nål för att syre ska kunna tränga ner i osten och få mögelkulturen att frodas. Grönmögelostar mognar inifrån och ut. Det ger en ost med jämn konsistens och utan den kärna som är karakteristiskt hos vitmögelostarna. De kan ändå vara allt från smuliga till krämiga. Gorgonzolan är krämig och Stilton varierar från smulig till krämig efter mogningsgrad.

 

Exempel på grönmögelostar är Roquefort från Frankrike, Gorgonzola från Italien, Stilton från England och vår svenska Kvibille ädelost. Här i Sverige säger vi oftast grönmögelost men ute i Europa kallas de ofta blåmögelost. Det är olika benämning på samma ostar.

 

Ostarna smakar som bäst i rumstemperatur. Så ställ fram dem en stund innan de ska ätas. Fikonmarmelad, päron, honung och nötter är utmärkta att servera till ostarna. Smakerna gifter sig på ett utmärkt sätt!

Grönmögelostarna passar också utmärkt att smälta ner i en sås eller att smula ner i en sallad.

 

När man är gravid eller har nedsatt immunförsvar ska man inte äta ost av opastöriserad mjölk och inte heller mögel- eller kittostar på grund av att de kan innehålla listeriabakterier. Läs mer om det på www.slv.se Om man däremot tillagar ostarna så att de hettas upp över 72 grader så är det ingen fara att äta dem.